Bryggeriet, Nora, 2025.05.29-2025.08.02
Bryggeriets samlingsutställning i Nora bjuder på varierade konstnärskap. Här finner vi Marika Kaarnas akrylmålningar med färgstarka motiv i dubbel bemärkning och Petri Hytönens känsliga akvareller om hans relation till vatten. Annars är det betoning på skulptur, som Berit Berleus figurativa skulpturer av vardagliga händelser som hon kombinerar med naturmåleri. Här finns också Kent Karlssons underfundiga skulpturer som han inte vill förklara.
John Rasimus har skapat en installation med papper och träskivor. Det händer mycket i rummet, flak med öl, uppdruckna ölburkar, staket, plank och ett litet hus. På väggarna hänger träd och porträtt gjorda med brännpenna på träskivor. Är det resterna av en fest i ett avlägset torp? Installationen är effektfull och det är spännande att utforska detaljerna, installationen påminner om Nina Bondessons verk men med grabbiga inslag.
Tyska Zandra Harms installation med små tält i keramik mot en vägg av blå moln gifter sig fint i ett av de ljusare rummen. Däremot kanske den inte säger sig mig så mycket om att utforska ”mänskliga erfarenheter och sociala strukturer” som hennes text utlovar.
En annan tysk konstnär som blev inbjuden till årets utställning är Ivo Weber vars mest framträdande verk består av träpinnar som slår ihop med hjälp av en motordriven kedja. Pinnarna består av olika träslag och ger därför ifrån sig olika klanger. Framför tavlan där pinnarna hänger står skulpturer av får, är det eller flockmentalitet som Weber åberopar med fåren som har lockats av träpinnarnas klapprande? Fåren är skulpterade i sockerkakssmet, vilket ska sprida en välbekant doft som tyvärr hade avtagit när jag besökte Nora, men kan också symbolisera lockelsen i att vara samlade kring det trygga.
Jakob Krajciks detaljerade skulpturer i kartong är hus skapta ur minnet eller fiktiva byggnader. Konstnären vill utforska sitt inre och sin koppling till vissa platser genom att bygga upp dem själv i mindre skala, och kan genom det utförliga arbetet stanna kvar på platsen. Det är bland annat färjeterminalen I Kappellskär, en skola i Norrtälje och Bonniers konsthall. De stora och monumentala byggnaderna osar makt, men Krajcik har i mitten av lokalen staplat några av dem på varandra i en ställning och på så vis avväpnat dem. Det är lika roligt som det är hantverksmässigt väl genomfört, och byggnaderna är utställningens höjdpunkt.
Sommarens utställning är spretig men enskilda verk och installationer håller hög nivå. Det finns inget genomgående tema bland konstnärskapen, däremot är utställningen hängd så att det gamla bryggeriet utnyttjas och så att verken gifter sig väl med rummen.
Henrik Schedin