Galleri Box, Göteborg, 2025.08.22 – 2025.09.14
Livet består av upprepningar och cykler. Nu står hösten inför dörren och är ett tecken både på förmultning och en möjlig nystart, då blir cyklerna ännu påtagligare. Vi har sett tidigare höstar, men denna kommer vara unik på något sätt även om återigen semestern tar slut, skolan börjar, gallerier vaknar och bjuder in till vernissager efter sommarens slummer, bladen skiftar till slut färg och mörkret kryper sig på. Även detta år, och så kommer det vara även nästa år, precis som det var förra året. Livet pågår om och om igen, och det finns få andra alternativ än att ta till sig av författaren Samuel Becketts ord ”försök igen, misslyckas igen, misslyckas bättre”.
Om konstnären Johan Nahoj har inspirerats av Beckett, det vet jag inte, men han jobbar hur som helst med upprepningar och återanvänder tidigare verk i sina utställningar. Verken skiftar form och betydelse och skapar en dynamisk värld som har förändrats över tid.
Det som nu är monterat i Galleri Box är sprunget ur projektet ON-HOLD, där hyllans funktion att ställa undan och visa upp står i centrum. Utställningen Hold on handlar i stället om konstnärens samlande och sorterande; nu är bokhyllorna nermonterade och ihopsatta i nya formationer och skapar ett intressant landskap inne på galleriet. Formen från en välkända Ikea-hyllan skapar en trygg punkt i denna röriga tillblivelse som får mer ordning ju längre man befinner sig i lokalen.
Det är inte ovanligt att konstnärer återanvänder verk eller målar över dukar, men hos Nahoj är det en del av processen som i sin tur är en del av verket. Förändring och återanvändning lyfts fram och får form.
I galleriets inre rum är pelarna låga och gjorda av söndersågade tavlor och hyllor, det påminner om en modell av en stad eller en splittrad labyrint. Lite gåtfullt, som om en rit har utförts i rummet, men samtidigt färgstarkt och uppsluppet.
Det är före detta målningar och skulpturer som är söndersågade och får nytt liv i nya sammanhang, det finns tavlor lite här och där och det går att upptäcka mycket i utställningslokalen. Enligt verkförteckningen är vissa av skulpturerna skapade mellan 2014 och 2025 och vissa mellan 2001 och 2025, vilket ger en intressant förskjutning av processen och väcker frågan om detta är den slutgiltiga produkten vi ser framför oss eller inte.
Vi finner upprepningar både i rummet och i Nahojs konstnärskap, en annorlunda struktur och ordning i olika höjningar och sänkningar, en poetisk rumslighet där rytmen får en form. Det ger konstnärskapet en rörelse där inget tycks vara beständigt, och det är en påminnelse om att våra livscykler, mönster och prestationer är ofärdiga och det är inget fel i att ta en vända till och tillåta något vara en process. Kom bara ihåg att misslyckas bättre.
Henrik Schedin