Galleri Hammarén, Göteborg, 2025.11.15 – 2025.12.06
Må vara en självklarhet, men en av konsten uppgifter är att tolka omvärlden annorlunda än det vi tycks se med blotta ögat och på så vis ge oss perspektiven på vår omgivning. Vilket både är nyttigt och fascinerande för en fantasilös liten konstkritiker som mig.
Nyligen besökte jag Norrköpings konstmuseum där en presentation av Olle Bonniérs konstnärskap visas under hösten och vintern. Ett konstnärskap som tolkade en omvärld och natur som inte nödvändigtvis var direkta avbildningar, utan ofta abstrakta och fria tolkningar av naturliga miljöer.
Mastodontverket Vildhundens hjärta består av textila skulpturer som hänger ner från taket och bildar en hjärtformad portal till något annorlunda och stort tillsammans med de massiva abstrakta målningarna som ramar in skulpturen. Verket påminner om något som är naturligt, och får en att se att något annat är möjligt.
Deras konstnärliga uttryck är annorlunda men tankarna går ändå till Olle Bonniér när jag kliver in på Galleri Hammarén och in i Ludvig Helins temperamentsfulla värld. Hans måleri är ett egensinnigt universum med mycket färg, de är inte nödvändigtvis soliga och somriga verk i vintermörkret, men de är blommiga och livfulla ändå. Framför allt är måleriet en fri tolkning av naturbegreppet, det är tydligt att det är träd och blommor men de liknar inget jag sett med egna ögon.
Utställningen Blomma blomma är Helins första soloutställning i Göteborg och innehåller både måleri och skulptur. Om utställningstiteln anspelar på att blommor är återkommande i målningarna eller om det är en uppmaning till färg och form att blomma ut är oklart, men båda teorier är gångbara. I svenskt samtidsmåleri är det ett unikt uttryck av kontrollerad expressionism.
Ett tips är också att ta sig tid att läsa de underhållande dagboksanteckningar som ligger i galleriets fönster med reflektioner kring processen och resultatet. Självhat och självförtroende byter plats på sidorna och ger en inblick i hur utställningen blev till.
Motiven är som nämnt färgstarka och blommor från en annan värld. Det är murriga och kompakta målningar, ibland känns det som om man bokstavligt talat kan bli uppslukad av dem. Känsla av att landskapen har hög densitet infinner sig trots att färglagren är jämna och kontrollerade. De innehåller också välplacerade ljuspunkter i det kompakta måleriet som förstärker färger och intryck av levande landskap.
Objekt från målningarna får också kliva ut i rummet i tredimensionella träskulpturer, där former och fiktiva växter upprepas. Som en behaglig kontrast är det bara formen som får liv i skulpturerna, deras omålade och sparsamt raspade yta gör att de organiska formerna står i fokus. Helin har alltså delat upp färg och form, färg på duken och form i skulpturerna, vilket är behagligt i en utställning full av intryck. Det ger betraktaren möjlighet att få närma sig de olika studierna av grundläggande delar av hans uttryck, och ta sig tid att se dem var för sig.
Perspektiv på både måleri och naturlighet blir nya i Blomma blomma och öppnar upp förnimmelser om något annorlunda.
Henrik Schedin