Göteborgs konstmuseum, 2026.05.09 – 2026.11.01
Den finska konstnären Hanna Vihriäläs utställning Same Moment of Pleasure visas nu på Göteborgs konstmuseum. En utställning som består av olika installationer och skulpturer som är fragmentariska i sin konstruktion, och kan beskrivas som materialiserade känslor och förnimmelser. Vid första anblick ses en helhet som är självklar, men ju längre man tittar förstår man att verken är uppbyggda av skilda objekt, så som band eller platspärlor.
Ibland slår det över till ett uppenbart och klichéartat bildspråk, som när godis och socker får gestalta begär. Samt att de är godisband som har vävts till en hängmatta blir en trygg plats att vila i det, av samhället nersolkade, begäret.
Däremot är det en parentes i utställningen, som annars är mäktig och tankeväckande. I salen hänger en Mercedes SUV av modell G-Wagon, som används av militär- och polismakt samt idag av en ekonomisk elit, skapat av sorgeband till en mystisk och efemär gestalt. Makt och sorg ställs mot varandra i ett sammanhängande verk där de två fenomenen hör ihop, både som motsättning men också som sammanvävd enhet. Är det makten som skapar sorg eller tvärtom, eller är de båda bara en flyktig del av livet och samhället?
Installationen Flame är en parafras eller utvidgning av Nils Kreugers målning Vårplöjning från 1884, där en man plöjer en åker och eldar sly. En rökslöja reser sig mot himmel, och Vihriäläs installation av ca 6000 plastkulor reser sig mot taket i samma form. Kulorna är röda, gula och orangea och bildar en tydlig eld i fragmenterad form. Eld är trotsallt fragmentarisk och flytande i sitt väsen så materialet passar gestaltandet bra. Kreugers målning är en del av konstmuseets samling och den rumsliga och tidsmässiga utvidgningen av elden skapar en tidslinje som inte heller den är helt självklar.
Centralt i salen finner vi en installation Sense, där skulpturer av katter tittar med sin karaktäristika, fokuserade blick mot en och samma punkt. Deras gemensamma blick förstärks genom att strålar går från deras ögon till denna punkt. I installationen står vi och betraktar betraktaren, vi kan inte se det som katterna ser men vi ser dem. Är vi då en del av gruppen eller inte? Alla katter har heller inte strålar från ögonen men tittar fortfarande mot samma punkt, vilket ger intrycket av att även om de tycks vara samma så är de vissa som står utanför eller har ställt sig utanför.
Vihriälä rör sig bland vaga föreställningar av kontroll och maktförhållanden som tar form i hennes skulpturer. Alltifrån den kontrollerande makten, till gruppformationer och kontrollen av den förgörande elden, tematiken skapas även den av en fragmentarisk helhet genom de separata installationerna. Kontroll passar också hennes konstnärskap som är så precist, materialet hänger med precision för att skapa form och helhet. En kontroll som givetvis är flyktig, som hennes sköra materialval och skulpturer.
Henrik Schedin