Galleri Thomas Wallner, Malmö, 2026.08.22 – 2026.09.26
Något flödar under oss i Leif Holmstrands utställning Subterranean River/Den underjordiska floden som visas på Galleri Thomas Wallner. Namnet och utställningens utgångspunkt kommer från Eva Ströms diktsamling med samma namn som gavs ut förra året.
I diktsamlingen med sitt klara bildspråk nämner Ström Rio Hamza, en underjordisk grundvattenreservoar som sträcker sig parallellt med Amazonasfloden, och återkommer till saltfloden, som tycks vara den livgivande sötvattensflodens motpart.
Ӏngeln! Jag hittar dig inte igen
du har försvunnit i textens mörker
kanske i den underjordiska floden,
den som flyter som en mörk tvilling
Utan guldglans av solen
Utan månglans av månen”
Ströms dikter är melankoliska, men Holmstrand bejakar snarare en glädje och lekfullhet. Det diktsamlingen och utställningen har gemensamt i sina motsatta världar är dock att de kretsar kring att livet fortgår och flyter på trots hinder eller sorg.
En skulptur gjord av en vikvägg som är klädd i olika tyger slingrar sig framför entrén och sätter stämningen i lokalen. Sedan fortsätter flödet av verk där väven och tråden har en central del i utställningen. Flera av verken är omslutna i väv eller virkningar. Äldre målningar eller fotografier, även från andra konstnärer, är omfamnade av juteväv och både konsten och historien kläs i lager.
För att deschiffrera verken behöver besökaren vända sig till verkslistan, där flera inblickar går att finna med en underfundig ton. Holmstrand, som också är poet och performancekonstnär, skapar en handling genom materialval och hur hen skriver i verkslistan. En diffus och ambivalent handling må hända, men ändå en fortsättning i skapandet. Då verkslistan ofta är det sista som görs innan en utställning och det krävs att besökaren läser den för att den ska ha en mening, tillåts vi besökare slutföra verket.
Att utgå från någon annans diktsamling, använda andras målningar, och sedan – som jag ser det – låta betraktaren föra verket vidare, förutsätter en gränslöshet hos konsten och dess färd in i framtiden. Lager av tid och konst som tillåts skapa sammanhang och strömningar.
En serie tuschteckningar är lika vindlande i sitt uttryck som de andra verken i utställningen, de liknar ett gatunät i en stad med dåliga stadsplanering eller ett nät av tankar i ett komplicerat system. Här finner vi återigen trådar som omsluter och kopplar ihop. Två av serierna är döpta efter floden Lethe och monstret Karybdis, och Holmstrand kopplar därmed sina verk till historien och de floder som alltid har befunnits i vårt kollektiva medvetande.
Vävar är ett användbart material för att skapa symbolik och finna liknelser. Samhällsväven som binder oss samman och det som skyller det oönskade. Det slår in och skyddar, är bekväm och kvävande, samt binder oss till historien. Holmstrands tillsynes anspråkslösa skulpturer och installationer växer desto mer jag tänker på dem och växer in i ett sammanhang och till en omfamning av en diffus helhet som långsamt stiger upp ur flödet.
Henrik Schedin